Snabblänkar till Victoria i Paris

Till starsidans huvudlänkar

Victorias tid i Paris

Denna originalbild är aldrig tidigare publicerad av Victoria. Publicerad april 2013. Fotograf: Otto i Paris1887.

Att få komma till Paris var populärt bland Skandinaviens författare och konstnärer under slutet av 1800-talet. Här gavs det möjlighet att få utöva sitt yrke, få inspiration och inte minst umgås med likasinnade. Många gånger gjorde man avkall på både mat och andra bekvämligheter för att kunna gå på alla teaterföreställningar och se alla sevärdheter som Paris erbjöd. 

Victoria Benedictsson utgjorde inget undantag i sin önskan att få komma till den franska huvudstaden. Flera gånger uttryckte hon sin önskan för Axel Lundegård. Lundegård erbjöd sig att bli hennes resesällskap, men det hela föll på hur omoraliskt det skulle bli ifall de båda gjorde sällskap. Hörbyskvallret skulle ta fart med råge. 

Benedictsson dröm gick i uppfyllelse våren 1887. Genom ett generöst förskott på romanen ”Fru Marianne” på 1500 kronor från Hæggströms förlag kunde Victoria tillsammans med lärarinnan Anna Rasmusson från Hörby ge sig iväg på den långa resan till Paris. 

Med tåg och ångbåt om vartannat nådde man staden i början av april 1887. Genast började Victoria att fylla sin Annotationsalmanacka med alla sevärdheter hon såg och vem hon umgicks med. I Stora boken skrev hon ner längre episoder.

 Vistelsen varade i hela två månader och när man läser Victorias anteckningar verkar det som om inget gick henne förbi. Programmet var digert. 

Victoria var redan nedsatt i sin hälsa när hon reste till Paris, men var av den åsikten att hon skulle kunna bli frisk om hon bara fick åka iväg bort från bl. a. Georg Brandes. Men tröttheten var förlamande och många gånger gick hon dessutom hungrig till sängs.

 Tankarna kring självmord kunde hon emellertid hålla tillbaka i Paris. För Gustaf af Geijerstam erkände hon att hon levt det mest rastlösa och utåtvända liv hon kunnat i Paris.

 Våren 1888 var Victoria tillbaka i Paris. Den här gången var det på inrådan av Gustaf och Nennie af Geijerstam att åka iväg. Efter självmordsförsöket på hotell Leopold i januari 1888 var Victoria i ett mycket risigt tillstånd. Än en gång skulle Paris få läka henne. Så blev det emellertid inte. Att Victoria överhuvudtaget kom iväg i sitt svårt utmattade tillstånd är närmast ett under. Av naturliga skäl blev inte utelivet lika intensivt andra gången i Paris. Gång på gång ställde hon sig frågan varför hon var i Paris. De få brev hon fick iväg till vännerna var nattsvarta till innehållet och hon var beredd att avsluta livet i Paris.

 Victorias detaljerade anteckningar från Parisresorna är stundtals en skrämmande läsning om hennes hälsa, men samtidigt ett ypperligt tidsdokument om hur man roade sig och umgicks i Paris i slutet av 1800-talet i konstnärskolonierna. 

Här nedan ger vi möjlighet att ta del av teaterföreställningar, museibesök, konstnärsskolor, parker, personer m.m. som Victoria Benedictsson besökte i Paris 1887 och 1888.

Vännerna i Paris

I början av Paris-vistelsen våren 1887 hade Victoria Benedictsson mest sällskap av Hörbylärarinnan Anna Rasmusson och en fröken Appelgren. Vem fröken Appelgren var, är ännu höljt i dunkel, men att hon hade stor betydelse för Benedictsson, vittnar hennes anteckningar om.

Tillsammans gick de på teaterföreställningar, besåg utställningar på museer, gjorde uppköp och åt tillsammans.

Efterhand kom Victoria i kontakt med Paris skandinaviska konstnärer. Några av dem var i Paris för att utbilda sig, vissa hade bosatt sig där, andra var där för atmosfärens skull. Med

facit i hand kan vi konstatera att Victoria Benedictsson umgicks med flera, som än i våra dagar, är stora namn inom konst- och litteraturvärlden.

För Victoria Benedictsson eget välbefinnande betydde det mycket när hon bjöds in i konstnärs- och skulptörateljéerna. Vissa av personerna träffade hon åter våren 1888.

Här nedan följer en kavalkad på den tidens kulturelit och som Victoria Benedictsson

umgicks med i Paris 1887 och 1888.

Den svenske skulptören Per Hasselberg ingick i den skandinaviska konstnärskretsen i Paris. Victoria umgicks med honom både 1887 och 1888. Hasselberg tillhör en av våra mer kända skulptörer och hans verk Snöklockan (bilden till höger) blev hans genombrott 1881. För den fick han hedersomnämnande på Salongen i Paris 1881. På bilden ses han i arbete med skulpturen ”Grodan”.

Snöklockan från 1881
Källa: Nationalmuseum, Stockholm

Författaren Laura Mohr, sedermera Laura Marholm och gift med författaren Ola Hansson. Var dessutom en av Georg Brandes älskarinnor. Foto: 1889.

Med konstnärinnan Eva Bonnier var Victoria bl. a. på konsert i Luxemburgträdgården och på varieté. Benedictsson var även hemma i Bonniers ateljé, vars ateljé vi kan se här på bilden.

I Paris träffade Victoria Benedictsson läkaren och författaren Axel Munthe. Han var från 1881 verksam som gynekolog i Paris. Troligen var det i samband med en anställning hos hypnotisören och nervpatologen Jean Martin Charcot som han under denna tid började specialisera sig på nervsjukdomar. Under sin tid i Paris umgicks han flitigt i den skandinaviska konstnärskolonin. Munthe blev sedermera även livmedikus åt drottning Victoria.

William Molard var en fransk-norsk komponist, mest känd för oljemålningen som Paul Gauguin lät gör av honom, vilken vi ser här på bilden. Han gifte sig i Paris med skulptören Ida Ericson-Molard. 1888 kom Victoria i kontakt med deras stormande förhållande, samtidigt som hon själv hyste en viss förtjusning i William Molard. Victoria gjorde även en del besök i Idas ateljé, bl a rådfrågades Ida om ”skulptörelementen” i Victorias novell ”Den bergtagna”.

Emma och Anders Zorn tillhörde även Victorias bekantskapskrets under Parisvistelserna. Paret bodde då i Paris. Anders Zorn räknas som en av våra världsartister och hans tavlor kunde man se i Paris redan på den tiden när Benedictsson var i staden.

Venny Soldan, finländsk konstnär, här avporträtterad av Hanna Pauli. Soldan bodde i Paris 1885-1887. Vid världsutställningen i Paris 1889 fick hon ett hedersomnämnande och en bronsmedalj år 1900. Victoria Benedictsson träffade henne hemma hos Eva Bonnier i maj 1887.

Karl Wetterhoff, finsk författare, som Victoria träffade i Paris.

Walter Runeberg, son till Johan Ludvig Runeberg, finlandssvensk skulptör. Bodde i Paris och en av dem som Victoria Benedictsson stiftade bekantskap med. Walter Runberg är bl. a. känd för porträttbysten av Kilian Stobæus på universitetsplatsen i Lund.

Författaren Cecilia Wærn, kallades för Lilly, var en av dem som Victoria umgicks flitigt med. Hon var, tillsammans med Laura Mohr, och hälsade på Victoria på hotellet som hon bodde på i Paris.

Väl hemma på hotellet förde hon anteckningar i sin almanacka. Här kan man t ex läsa om vilka teateruppsättningar hon såg och inte minst vad hon tyckte om dem. Victoria befann sig mitt i Paris mest vimlande kulturutbud och av hennes antecknar verkar det som om hon hann med alla de större teatrarna. Här nedan följer några av de teater- och musikbyggnader som Victoria besökte, vad hon såg och vad hon tyckte.

På Opera Comique var Victoria den 24/4 1887 för att se Romeo och Julia. Hennes omdöme om uppsättningen var: ”Trevlig teater, god plats. Medelmåttlig sång, herorisk uppsättning.” 1888 var hon åter på operan. Denna gång för att lyssna till operan Le Roi d`Ys. Omdömet blev: ”Dramatisk verkan i den operan.”

Att Victoria Benedictsson såg fram emot Paris nöjesliv råder det inga tvivel om. Högt på listan stod Paris alla teater- och musikföreställningar. I hennes arkiv i Lund finns det urklipp från franska dagstidningar. Nogsamt har hon med sin svarta bläckpenna strukit under vilka föreställningar som hon ämnade att gå på.

På Le Théâtre Francais var Victoria hela sex gånger under våren 1887. Hon såg bl a ”L ´avare” samt ”Il ne faut jurerde rien”. Pjäserna föll Victoria i smaken och i hennes almanacka läser man: ”Roligt, - över all beskrivning roligt.” Även ”Hamlet” hanns med, men för den finns det inget omdöme.

På teater Odéon gick hon ensam i slutet av maj 1887 för att se ”Le jeu de l´amour et du habard” samt ”Claudie.”

I mitten av april 1887 var Victoria Benedictsson i ”Salle Erard” för att lyssna till en konsert med Marie Dubios. Victoria skrev senare i sin almanacka att Dubios ”spelade snällt, såg söt ut”.

Här såg Victoria tre pjäser. Vilka framgår inte, men inte var hon nöjd när hon gav dem omdömet: ”sågo dåliga aktörer spela tre dåliga pjäser. Skräp…”

Museibesök i världsklass

För den konstintresserade Victoria föll det sig naturligt att uppsöka sådana sevärdheter som Louvren och Cluny.

Louvren var redan på den tid som författarinnan besökte museet, ett museum i världsklass där man kunde tal del av konst.1887 besökte Victoria museet hela nio gånger. Hennes anteckningar talar om hur positiv hon var inför Louvrens samlingar. De överträffade hennes förväntningar när hon skrev:

”I Louvren. Rubens, Rafael, Tizian, Guido, Reni. Oh – härligt, härligt. Jag hade aldrig trott att jag skulle finna det så vackert”.

Vid ett annat besök hette det:

”Drev omkring på Louvrenmuseet. Åh, Micheal Angelos Slaf! Härligt, härligt och Jan Stens gillestuga!” (Victoria avsåg den holländske målaren Jan Steen) Samma fina omdöme gav hon samlingarna i Cluny, ett museum som ställer ut medeltida konst.

Victoria skrev entusiastiskt:

”Besåg Cluny. Förtjusande! Härligt!”

Victoria drömde själv i unga år om att bli konstnär. I Paris fick hon möjlighet, utöver konstutställningarna på museerna, att göra ett besök på Eeole des Beaux Arts, den nationella skolan för konstutbildning i Paris. Victoria fann besöket ”intressant”, men inte mer än så. Kanske kan man skönja en viss avundsjuka i henne ord.

Victoria fick också förmånen att besöka skolan för nationell konstutbildning i Paris. Hon fann besöket ”intressant”, och önskade förmodligen att hon varit en av de utvalda på skolan.

Cluny tillhörde också favoriterna bland museerna.

I Louvren såg Victoria konst av bl..a. ”Rubens, Rafael, Tizian, Guido och Reni”.

Skulpturavdelningen på Louvren föll Victoria speciellt i smaken och Michelangelos ”slav” tillhörde favoriterna.
Fotograf: Dada 2007

Kyrkobesök och mässor

Trots sitt avståndstagande till religionen gjorde Victoria Benedictsson ett flertal besök i Paris kyrkor 1887. De katolska mässorna gjorde starkt intryck på henne, även människorna som deltog i ceremonierna fångade hennes intresse.

Notre Dame stod på programmet. Här lyssnade, hon tillsammans med fröken Appelgren, på den framstående dominikanermunken Pére Montsambreé. Victoria uppskattade den ”härliga tonen” i Notre Dame.I La Madeleine var det åter den ”vackra munken” som fångade hennes uppmärksamhet.Vid ett senare besök antecknade hon i sin almanacka: ”Såg erkebiskopen officera samt hörde La grande messe, vilken var beundransvärdt vacker.”

I kyrkan St.Roch avlyssnade hon ”vacker musik” tillsammans med fröken Appelgren.

Med spårvagn gick färden till: ”Dômedes Invalides, der vi sågo Napoleons graf.”

1888 var inte besöken i kyrkorna lika lockande längre, å andra sidan skrev hon stämningsfullt i ett brev till Axel Lundegård i maj månad 1888 från ett besök i de tnärbelägna benediktinerklostret ”St. Germain des prés”.

La Madeleine. Här såg Victoria Benedictsson ärkebiskopen hålla en större mässa, vilken gjorde starkt intryck på henne.

Den världsberömda katedralen Notre Dame. Här avnjöt Victoria Benedictsson ”den härliga tonen.

Napoleons grav, sed från balkongen

Med hjälp av spårvagn gick färden till Dômedes Invalides där Victoria i sällskap med fröken Appelgren såg Napoleons grav. Foto: Willtron 2005.

I närheten av där Victoria Benedictsson bodde låg kyrkan Saint Germain des Prés. Victoria skrev hem till Axel Lundgård om den mässa hon bevittnade där. Hennes beskrivning tar läsaren rakt in i mässan.

Bland Paris affärer, parker och restauranger

Kvällarna i Paris innebar ofta teater- och musikföreställningar för Victoria Benedictsson. Dagtid spenderade hon gärna i några av Paris större parker och trädgårdar. Dessa oaser var populära tillhåll och Victoria Benedictsson trivdes i folkvimlet.

Victoria var kunnig i franska språket, något som hon lärt av sin egen mor som undervisat henne både i franska, tyska och engelska. Benedictsson var emellertid orolig att hennes franskakunskaper inte skulle räcka till i Paris. Hennes farhågor var nog överdrivna, men för säkerhets skull tog hon även lektioner i franska, nu när hon ändå var i Paris. Några av lektionerna hölls i Luxemburg-trädgården.

I Parc Monceau gick Victoria på promenad med Anna Rasmusson.

Luxemburg-trädgården. Oljemålning av Albert Edelfelt 1887, samma år som Victoria Benedictsson vid flera tillfällen besökte trädgården.

Sista dagen i Paris den 19 juni 1888 bjöd vännerna Victoria på avskedsmiddag på Café Riche. Då var Victoria så pass sjuk i sitt utmattade tillstånd att hon avsagt sig teaterbesök, men vännerna hade övertalat henne att stanna kvar några dagar till. En månad senare valde Victoria att avsluta livet för egen hand på hotell Leopold i Köpenhamn.

I de berömda Louvren-magasinen gjorde Victoria Benedictsson diverse uppköp. Bl. a. köpte hon klänningstyg. Av ett reklamblad framgår det att man även här sålde korsetter. Snörliv var emellertid inte populärt hos Victoria, som ansåg att de förstörde kvinnans hälsa.